Lite svag men väldigt stark

Det är jobbigt att vara så otroligt skör. Att påverkas av minsta grej och ta allting personligt. Speciellt nu när jag känner mig stark i övrigt, jag har motivation och jag förvånar mig själv varje dag. Jag provar nya saker, äter utöver matschemat, väljer det godaste och inte det nyttigaste. Jag är på rätt väg och jag känner mig som en helt annan person än den svaga tjejen som gick in till ätstörningsenheten förut. Men då är det inte kul att självbilden och osäkerheten sitter kvar, det gör att jag känner mig sjukare. Men jag är friskare än någonsin, jag skulle aldrig vilja leva som jag gjorde förut. Skulle aldrig förstöra mig själv så igen, min hälsa är viktigare. Jag får helt enkelt vara skör och ha dålig självkänsla ett tag till, för jag är samtidigt starkare än jag någonsin trodde att jag kunde vara. När jag var som sjukast så tänkte jag alltid att "det där kommer jag aldrig kunna äta igen" och "jag kommer aldrig kunna äta en normal måltid", well guess what!? Jag äter. Och inte för att jag måste längre, inte för att det står på mitt matschema utan för att jag vill. Ibland mår jag dåligt efter att jag har ätit men det är ätstörningen som mår dåligt då, inte jag. Jag är glad, känner mig stark och modig när jag äter. Jag älskar att utmana min ätstörning med att välja onyttigare saker och ibland resulterar det i att jag gråter som en bebis men det är bara beviset på att jag har gjort rätt. Mitt mål brukade vara att bli smal, nu är mitt mål att bli frisk. Livet väntar!