Jag vill för det första bli helt frisk så jag kan tänka på hur min framtid ska vara utan att behöva se äs som en del av den. Fast sen är jag inte riktigt en sån person som planerar allt, jag vet absolut inte vad jag vill jobba med eller vart jag vill bo osv. Jag hatar att alla vuxna ska fråga det hela tiden, jag har liksom inget svar och det vill jag inte ha heller. Jag vill ta dagen som den kommer, jag tänker inte försöka tvinga på mig själv en dröm utan jag låter det komma till mig. Jag är säker på att jag kommer veta vad jag vill jobba med innan det är dags men tills dess vill jag inte stressa upp mig i onödan, nu är jag ung och går på gymnasiet. Vad som händer nästa år när jag tagit studenten vet jag inte, herregud låt mig fokusera på att vara ung nu! Det är inte som att jag går runt och frågar alla medelålders vad de ska göra när de blir pensionärer? Så som svar på rubriken, jag vet inte hur jag vill ha mitt liv sen men jag vet att jag vill ha jävligt kul nu. Jag ska kämpa så att jag så snart som möjligt får säga hejdå till ätstörningen sen ska jag ta igen tiden jag förlorat på den och ha roligt tills jag måste skaffa jobb och skrikiga barn. Sen blir det ett helt nytt äventyr att vara vuxen men jag är inte där än och tänker inte lägga ner tid på det förrän jag måste. Min mardröm är att ligga på dödsbädden och tänka att jag slösat bort mitt enda liv, på en ätstörning, på att försöka passa in när jag aldrig varit som andra, på att vara bland människor jag inte gillar osv. Men värst av allt vore faktiskt om jag låg där och tänkte att jag levt hela mitt liv genom att tänka på nästa dag, nästa steg, nästa viktiga händelse och glömt bort att leva varje dag som om den vore den sista. Jag tänker dö och veta att jag har levt, så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar