Jag önskar att jag aldrig hade fått den här sjukdomen, jag önskar att jag fortfarande var gamla jag som tränade och åt utan problem. Jag vill bara springa iväg från all ångest och bli någon annan, någon fri. Jag har gått på samma väg länge nu och den verkar aldrig ta slut, hela tiden dyker nya backar upp som jag måste ta mig över och jag är trött på att behöva kämpa. Jag vill somna och sova förbi den här kampen och inte vakna förrän jag är helt frisk, för det är så påfrestande att hata som jag gör. Tänk tiden då mitt störta problem var en dålig hårdag eller att jag kände mig tjock, det låter som rena paradiset nu. Sen vill jag vara positiv men det är svårt just nu, förmodligen känns allt bättre snart men just nu är jag bara så trött på det här. Jag hinner knappt resa mig efter ett fall innan jag faller på nytt, jag måste hitta tillbaks
Tänk hur långt du har kommit, om du ger upp nu är allt det förgäves. Nej du får inte och ska inte ge upp! Du är en riktig fighter som klarar allt, det vet jag. Du är så otroligt stark att jag inte ens finner ord. Du har fått den här sjukdomen och så är det, det ända du kan göra nu är att blicka framåt och ge dig fan på att klara det här, för det kommer du! <3
SvaraRadera