-

Liten flicka går och går

spökvit hud och slitet hår

Små steg, liten stig

ingen alls hör flickans krig

Flickan rymmer från sig själv

från hjärtat sitt som sakta slår

från ångest, hat och djupa sår

Men kriget kan hon aldrig vinna

så flickan låter tiden rinna

Liten flicka springer nu

från allt hon aldrig blev

från allt hon ville bli

Och självbilden som är så skev

Mindre puls för varje steg

Men någon märker flickans kamp

någon sträcker ut en hand

Väcker hennes döda hopp,

räddar hennes svaga kropp

Plötsligt syns en strimma ljus

i mörkret där hon förut gått

Plötsligt kan hon skratta högt

och leva livet som hon fått

Liten flicka går och går

med solbränd hud och vackert hår

Från allt det som hon aldrig blev

Från allt det som hon ville bli

Hon går och kollar aldrig bak

Mot friheten med ryggen rak

Rebecka