I will make it out alive

Kommer ju inte uppdatera här så mycket nu tror jag men tänkte i alla fall skriva lite om hur allt går för de som av någon anledning undrar heho! Det går förjävla bra. Jag går upp precis som jag ska och har nu bara åtta kilo kvar! Jag äter och väljer utifrån vad jag känner för och inte utifrån kalorier, jag jämför mig inte med andra utan försöker träna på att trivas i min egen kropp istället. Jag längtar tillbaks till innebandyn, men inte för att bränna kalorier utan för att utvecklas och bygga upp alla muskler som jag har brutit ner. Ibland gråter jag, ibland är det tufft men jag känner att allt går lättare för varje dag som går. Jag har kommit så jävla långt! Nu kan jag minnas hur jag brukade fungera, hur ledsen ja var och hur isolerad jag kände mig. Jag stängde ute mina vänner och min familj för alla tankar gick till kaloriräknande och lögner. Ni förstår inte hur glad jag är att de i min närhet märkte att någonting var helt fel, jag älskar er som tog kontakt med mamma. Förut var jag arg för att ni la er i, men jag förstår nu att det är så riktiga vänner gör. Åh men så ni vet, livet ser ljust ut! Vill inte slösa en enda sekund till på den här sjukdomen, eller på ytlighet eller på bantning. Jag tror det krävdes att jag hamnade i den här skiten för att jag skulle inse att livet är för kort för att slösa bort på att hata mig själv. Det är typ den enda positiva saken med en ätstörning, att man förstår hur sjuk all utseéndefixering egentligen är. För vi lever ju mitt ibland det, hela världen är lite ätstörd om ni frågar mig. All denna fokus på hur man ser ut men även på hur alla andra ser ut. Man kan bli lurad till att tro att vi lever i en hälsosam värld eftersom man ser olika dieter osv överallt, men vi lever faktiskt i en värld där man strävar efter att se ut på ett visst sätt och inte efter att vara hälsosam och leva längre. Folk (även jag förut) svälter sig själva för att bli smala. Andra tar anabola för att få muskler osv, man förstör hellre sin hälsa totalt än att se naturlig ut. Förut blev jag påverkad av alla reklamer för bantning och grejs men nu skrattar jag nästan åt dem, för de förespråkar allt annat än en sund livsstil. Men jaja nu fastnade jag i det här vilket jag egentligen ska strunta i eftersom det inte finns en enda chans för mig att ändra hur folk tänker. Jag får fokusera på mina egna tankar istället, som just nu är bra. Jag går upp i vikt men mår inte dåligt över det för jag vet att jag behöver kilona för att få en bra hälsa. Jag ska hamna på min ideal vikt och lära mig att trivas i kroppen jag har då, sen ska jag fan leva. Jag ska ta igen tiden som jag har slösat på äs och ha dubbelt så kul hela tiden, sen kommer jag veta den dagen jag dör att jag faktiskt levde ett grymt liv som inte kretsade runt vikt. Så nu vet ni det, jag är lycklig! Idag på mötet bestämdes det även att jag kommer få leva mer som vanligt. Får inte träna men jag får göra allt annat som hör sommaren till, som belöning för att jag kommit så långt! Så även om äs finns lite i bakhuvudet så kommer det här bli en förjävla bra sommar. Tack tack tack alla som hjälper mig, nu är jag fan på väg mot det friska och det hade jag aldrig varit utan er. HA DET BÄST FOLKS!